Ojoj... detta med jobbsökande när man har en hängig trotsig blivande 4åring hemma är ju inte det lättaste heller, men nu är det gjort iaf.

Gudskelov så behövde jag bara söka tre st denna månad just pga att jag är sjukskriven 50%.

Det jag tycker är mest jobbigt å svårt med det hela är att jag enligt af ska söka jobb som passar mej, men jag vet ju inte vad jag klarar av å inte hur många timmar jag klarar.. men aja, får prova mej fram iaf, inte mer än det.

Men är det nån som har ett jobb där jag inte behöver sitta hela tiden å som är väldigt fritt å typ 4-6 timmar om dagen så är jag mer än gärna villig att prova på ;) ;)

Idag känner jag mej lite piggare, men Simon är inte direkt så bra.. grönt snor som rinner å en jäkla hosta som kan väcka de döda.. så vi blir hemma imorrn å.

Lite feber har han å, inte mycket, men ändå.

Nä nu blir det en kopp te med min älskade snorunge.. å kanske det blir en macka å ;)

Jag är så less på detta med förkylningarna nu.
Dock så är det nu att min äntligen har brutit ut men jag har gått med feber å halsont i 3 veckor.
I onsdags blev jag sjuk på riktigt men det som är värst är ju att jag inte blivit bättre å bättre under dessa dagar utan tvärtom - sämre delux.
Idag är jag hemma med Simon just pga att han åxå är hängig. Orkar inte med detta mer nu.
Hatar hösten å vintern just pga alla förkylningar!!!

Idag var det verkligen en sån där dag där jag bara ville vända på mej å somna om, när klockan ringde vid 5.30
Både panikångesten och smärtan gjorde sej påmind.. men trots det så tog jag mej upp å for iväg.
Det ångrar jag nu..
Har så ont att jag nästan inte kan röra mej å bara av lite beröring så vill jag skrika rätt ut av smärta :(

Imorrn är det möte på jobbet, så jag hoppas att jag känner mej piggare.
Ska begära att få jobba 7-13 ist..6 timmar klarar jag utan att få ont.

Nä tvätten väntar snart..

Har ni nångång känt en sån obeskrivlig ångestkänsla utav att kliva upp på morgonen (då menar jag inte dagen efter)?
Imorse skulle jag iväg på jobbet, jag var pigg å utvilad MEN ångestklumpen kom å tårarna brände bakom ögonlocken när klockan ringde!
Men trots det så klev jag upp å for å jobbade, eller jobba å jobba... visade mej där iaf.

Strax före lunch började jag må sjukt illa, med frossa å ont i magen så det blev ingen lunch för mej.
Efter lunchen så hade vi inget att göra så jag la ner huvudet på bordet å tvärslocknade i typ en halvtimme pga illamåendet!
När det var dax att gå hem så var jag svimfärdig så jag var tvungen att köpa en loka på coop.
Har känt mej halv yr å skakis hela kvällen, precis som om jag vore bakis :/ Å såå trevligt å skönt är det ju inte.

Vet allvarligt talat inte om hur jag ska orka med en heldag imorrn om jag mår likadant som nu.
Men det måste ju gå.. på det ena eller andra viset..

Nu blir det sova, kanske det känns bättre imorrn.
Go'natt å pözz

Äntligen är lilla hemma med mej igen :)
Som jag har längtat...
Imorrn är det ju dax för tidiga mornar igen - men en liten stunds sovmorgon blir det eftersom vi har en deal med mina föräldrar att han får vara ledig från dagis måndagar å fredagar (då är han med mormor) så jag åker med 7 bussen ist för 6.45 :)

Idag har det varit en underlig dag..!?
Tror att jag snart kommer att bli... eller nä vill inte skriva det, för då lär det säkert hända å det vill jag verkligen inte!

Mår verkligen skit dåligt nu rent ut sagt, både psykiskt å fysiskt men det får man väl inte säga/skriva som mamma?
Jag ska visst vara den där supermänniskan som orkar allt å inte bryter ihop så lätt.
Nu är dessvärre jag nere på botten å jag vet inte hur jag ska ta mej upp igen..

Hur lycklig jag än må vara så mår jag så dåligt innerst inne.

Mår jag verkligen inte bra - inombords :(
Ligger här i sängen med tårarna rinnande nerför kinderna å jag känner mej totalt värdelös.
Vill inte ha det såhär längre.. denna ångest tar kål på mej, äter upp mej inifrån.

Å innan ni tänker att jag ska prata med Niklas om det, om hur jag mår, så kan jag säga noooo redan nu.
Mina känslor å min ångest, inte hans problem!
Blottar inte mina innersta för nån som kan komma att utnyttja min svaghet längre fram.
Därför är det så skönt att ha en blogg att skriva i.. ok att det är fler "okända" som kan läsa, men hellre det - faktiskt.

Nu längtar jag efter att få pussas å kramas med Simon som vi ska åka å hämta senare idag :)
Då blir det liiite bättre <3

Har ni nån gång haft den där känslan som gnager hål i magen helt utan anledning?
Ibland så blir jag så osäker på känslor å alla i min närhet att jag bara vill lägga mej ner å gråta en skvätt :'(

Jag är så less på att dessa känslor ska komma fram när jag mår som bäst.
Precis som om det är hjärnans sätt att på mej om att jag inte ska vara allt för glad å lycklig för det kommer komma en dag där allt rasar å lyckan förvandlas till olycka..

Det spelade liksom ingen roll hur många gånger som jag får höra att han älskar mej - jag (hjärnan) vill inte lita på hans ord!?

Olagligt att vara så här lycklig som jag är nu.
Visst ok, jag vill fortfarande ha ett fast jobb å allt det där men nu menar jag i privatlivet.

Har nog inte känt såhär sen Simon föddes.. verkligen som att allt kommer att ordna sej med hjälp av kärleken :)
Ibland så kan jag ligga i sängen å bara le för mej själv pga lyckan som sprider sej i hela min kropp å själ.

Det känns så bra å önskar att det kan bestå...

Älskar Niklas så sjuuukt mycket <3