Idag var det verkligen en sån där dag där jag bara ville vända på mej å somna om, när klockan ringde vid 5.30
Både panikångesten och smärtan gjorde sej påmind.. men trots det så tog jag mej upp å for iväg.
Det ångrar jag nu..
Har så ont att jag nästan inte kan röra mej å bara av lite beröring så vill jag skrika rätt ut av smärta :(

Imorrn är det möte på jobbet, så jag hoppas att jag känner mej piggare.
Ska begära att få jobba 7-13 ist..6 timmar klarar jag utan att få ont.

Nä tvätten väntar snart..